Urvalsprocesser

Dagens gråtrunk är: den överläggning som sker i huvudet hos de som stiger på en relativt fullsatt buss när de måste sätta sig bredvid någon annan.

Tanken slog mig under morgonens kollektivtrafikseskapad, att det måste finnas ett antal kriterier som styr urvalet av okänd busspartner, då jag själv idag lyckades bli vald typ näst sist (oh snap oh snap), samt att jag senare, utan att tänka på det först, anammade samma sak;  att under några millisekunders huvudaktivitet göra en gallring bland alla potentiella passagerare för att sedan sätta mig ner där det såg mest rimligt ut att vara.

Till dessa studier har jag använt mig av: Skånetrafiken - Makes people walk

Scenariot: bussen är såpass utnyttjad att det inte finns några säten med två lediga platser kvar att tillgå. Detta medför att en ny passagerare måste sätta sig bredvid en befintlig passagerare, för att kunna relalalalaxa hårdast under resans gång.
So far so good, men jag har svårt att tro att samtliga människor går omkring med "don't give a fuck"-attityd och bara sätter sig ner på den första platsen de kommer över, mer än de gånger som bussen är kraftigt försenad, dagen har varit ovanligt hård osv osv.
Nej nej, jag tror mer att det är en galet snabb kalkylering, snabbare än vad alla andra sociala analyser någonsin är, som sker i huvudet och denna med ett antal kriterier i åtanke:

Varför är alla pressbilder från Skånetrafiken soliga? Skånetrafiken är för mig; att i extremt hårt regn och blåst vänta på en buss som aldrig kommer, och detta trots att jag redan innan bussfärden har haft en dålig dag, med dålig mat, huvudvärk, generell känsla av olustighet och depression.

1. Utseende - Klassiskt mänskligt beteende, även om samhället gråter ut att det inte spelar någon roll. Naturligtvis söker man sig till människor som ser bra ut (av det andra könet, naturligtvis), ibland av den enkla anledningen att man på någon vänster tror att bussresan bara skulle eskalera in i att man lär känna någon ny som är snygg.
That has yet to happen. (Fast jag minns att en tjej en gång klagade på att diskanten var för hög från mina hörlurar, vilket ledde till ett 25 minuter långt tvistemål där jag lyckades bli ovän med någon jag inte känner)
Vanligtvis görs detta urval bara för att det är någon slags standardrespons i situationen. 
Utan att sänka mig själv till att behöva gråtrunka, så antar jag att obskyra humoristiska t-shirts och ett underligt skägg skrämmer bort många. Eller så ser både gothrockaren och nynazisten helt enkelt bättre ut än vad jag gör.

Alla hade satt sig bredvid Rickard Olsson - för han vet mest.

2. Ålder - Här är en intressant faktor, för det kan både vara bra och dåligt att sitta bredvid någon som är äldre (och med äldre syftar jag då på pensionär). Fördelen är att pensionärer faktiskt nästan alltid har "don't give a fuck"-attityden, vilket innebär att vederbörande inte påverkar ens egen resa i någon annan utsträckning än att de behöver resa sig från sätet tidigt när de ska av - vilket i och för sig kan vara jobbigt. Att sätta sig ner bredvid yngre personer ser mest creepy ut, och ger inte direkt det där positiva skenet av god karaktär som man letar efter.

Att sitta bredvid ClipArt-pensionärer är dock inte kul om man inte pratar Wingdings.

3. Mobiltelefonaktivitet - Diffus, men det jag menar är att man inte orkar sitta bredvid någon som pratar i mobiltelefon, detta även om man skulle ha iPodPhonePad att underhålla sig med. Det stör något oerhört, och detta är något som äldre människor framförallt kan tänkas använda sig av, när de väljer att inte sätta sig bredvid mig.

Mobilklädda barn som pratar med sig själv är dock okej att sätta sig bredvid. Hoppas jag.

4. Lukt - Tyvärr inser man oftast för sent, att någon luktar illa, om det inte är någon som luktar osedvanligt illa. Värst är de människor med en andedräkt som måste vara en blandning mellan ruttnande djur, kärnavfall och livssorg, när de dessutom sitter med öppen mun under hela resans gång. Inte jag - for real.


5. Personlig koppling - Tvåeggad som fasen. By default så ska man, om utifall någon man har minsta sociala koppling till redan sitter på bussen (läs Facebook-vän), sätta sig bredvid denna och slå igång någon risig konversation om hur mycket det är att göra på utbildning/jobb. Detta är helt okej, OM det nu inte är så att den sociala kopplingen är såpass vag att du direkt kan förutse hur jobbig stämning det kommer bli när allt är sagt efter 1/3 av bussfärden. Då tycker jag det är fullt rationellt att stirra ner i mobilen när man går på bussen, och hitta ett annat säte för att man "missade" personen i fråga.

Det känns faktiskt som att typ 390 av dessa inte skulle sätta sig med mig. Jag förstår dem, jag hade inte heller gjort det.