Överhjälp

Dagens gråtrunk är: när expediter i valfri affär precis går över det där steget av hjälpsamhet och in i påtryckande crazy-mode.

Jag är mer en sån kille som vill bli betjänad av dockor. Ja, jag vet hur det låter.

Exempel: Man behöver en mobiltelefon och går därför in i en affär som tillhandahåller just mobiltelefoner.
Smarta till den grad att de vet hur kul människor tycker det är att röra vid saker, har affärskedjorna kommit på idén att låta kunderna pilla på mobilerna för att kunna bygga sig en egen uppfattning kring de modeller som de kan tänkas vara intresserade av, och vid det här stadiet hade jag varit nöjd;
jag får leka med mobiljäveln tills hjärtat mitt eventuellt känner ett överhängande behov av att äga den.

MEN ack nej, ingen vila, för här kommer ung och hungrig säljare in i bilden.


"Behöver du hjälp?"

"Njae...det gör jag ju faktiskt inte, jag kollar bara"

"Ah, jaja, jag ser att du kollar på iPhone"

"...jo...jag håller ju en iPhone i min hand så det är ju sanni..."

"iPhone är ju tillverkad av Apple och det är en RIKTIGT solid lur, bra kamera, riktigt bra surf, absolut top-of-the-line"

"Uh...jag vet...lite därför jag kollar på ju..."

"Du kan ju ta den på 12, 18 eller 24 månader så ingår en månads Spotify Priiiimium, som du kan ha i mobilen"

"Jag är medveten om dessa saker. Jag är född in i IT-generationen. Jag är läskunnig. Allt av det du säger vet jag. Du tillför absolut ingenting. Du får mig att känna mig stressad. När jag blir stressad utan någon rimlig anledning så mår jag dåligt. Du får mig att må dåligt."

De är som telefonsäljare, fast man kan inte lägga på - vilket låter som 7:e kretsen av helvetet i Inferno eller nåt

Jag förstår att det är provisionsbaserade arbeten som kräver att man visar framfötterna, men helt seriöst, jag kommer till affären som kund, inte som testkandidat till psykologiska stressexperiment.