Vardagssänkisar

Dagens gråtrunk är: de där onödiga sakerna som inte riktigt är 100% nice i I-landsvardagen, som kanske inte sänker humöret markant, men bidrar med negativa vibbar någonstans i bakhövvet. Typ 'what grinds my gears' med mer huvudvärk.

#1 - Spotifyreklam
Wäh wäh wäh, gråt du mitt lilla barn, jag är fullt medveten om att det är gratis och att annonserna betalar för musiken, men helt seriöst, det går bara att genomlida så många universitetsreklamer innan det ballar ur.
Är det verkligen människorna som blir avbrutna i sina Lady Gaga/Oskar Linnros/Bruno Mars-maraton som vill läsa typ ornitologi vid Övre Kalix/Borås/Fittja/Treriksrösets universitet?
Det bjuds alltid på antingen en uppsjö random universitetserbjudanden, en "ny" artist (läs Lady Gaga/Oskar Linnros/Bruno Mars) eller hazardspelsannonser = vi skapar spelmissbrukande ungdomar, som har dålig musiksmak och blir ledsna arbetslösa när de upptäcker att en kandidatexamen i kattmatningsteknik inte ger jobb.

Den stora ledaren är upprörd över att han inte tillåts att stänga av ljudet på Spotify när det är reklam.

#2 - Billigt toalettpapper
Få saker symboliserar snålhet på ett så effektivt sätt som risigt toalettpapper gör, men så hittar man det också mest på offentliga institutioner, och hos människorna som stjäl det från offentliga institutioner. Jag vet inte exakt hur pappret skapas, men jag antar att det är någon slags process där alla industrins slaggprodukter som är sträva och hårda, fryses till gigantiska plankor och sedan hyvlas till toalettpapper som kan säljas utan något varumärke. Just i torkögonblicket av ett toalettbesök, är varje människa sårbar och liten, så när pappret inte är av god standard, kan det förstöra både fysiskt och psykiskt.

Torka sin ända med ett gosigt djur, och sedan hålla käften, eftersom det tekniskt sett nog är tidelag, vilket inte är socialt accepterat.

 

 

 

 

 VS

Bli skändad i ändan av en djävulsinkarnation, där djävulen skiter fullständigt i om det räknas som tidelag eller mord.

 #3 - Att behöva flytta sig för att personen som sitter bredvid på bussen ska gå av på nästa hållplats
Är du som jag, en sån ligist med hörlurar i öronen och musik som strömmar från dessa lurar, så är chansen stor att du missar varenda försiktiga vink som personen bredvid dig försöker ge, när denne måste gå av bussen. När de till slut måste ta till den klassiska peta-försiktigt-på-men-inte-som-om-det-är-någonting-som-är-anmärkningsvärt-fel-som-behöver-fixas-utan-bara-en-liten-kommentar-peten, blir båda personerna illa berörda (no pun intended) - petaren för att denne har stört någons inre frid och RÖRT EN ANNAN MÄNNISKA, samt jag för att jag helt har missat att människan skulle av och nu måste kasta mig ur sätet och skämmas för att jag valde att lyssna på musik istället för tystnaden och hostningarna från mina medmänniskor.

Googles bildsökning på "shame". Borde kanske ha använt den här istället för Lambi där uppe?

Achmed, the dead terrorist

Dagens gråtrunk är: det faktum att buktalaren Jeff Dunhams nummer på Youtube, där han pratar genom en docka som bygger på arabiska stereotyper, och på arab-engelska upprepade gånger skriker "Silence! I kill you", har fått 130 000 000 tittar. Ett-hundra-trettio-miljoner tittar.

JÄTTEKUL, JÄTTEJÄTTEJÄTTEKUL!

Klippjäveln är ungefär 10 minuter lång, vilket innebär att den ackumulerade människotid som har lagts ner på att se ett halvrisigt uppträdande utan verkligt värde är
10 minuter X 130 000 000 tittar = 1300 000 000 minuter = 21 666 667 timmar = 902 778 dagar =
2473 år.

Tänk er den tankekraften, om den hade varit koncentrerad på att I dunno, bota cancer, hitta oändliga energikällor, utveckla interplanetära transporter? Hela vår moderna existens är inte äldre än 300 år for fuck sake!

Malmö i det alternativa 2011, där Jeff Dunham avrättades som terrorist.

I grunden säger väl det här något om mänsklighetens vett och rimlighet. Boten Anna har ju spelats 28 miljoner gånger...

The longest yard

Dagens gråtrunk är: när man misslyckas med att köra drive-in på McDonalds.

Hur kan man misslyckas med något som basically är att köra fram till en lucka, sträcka över pengar, köra fram till en ny lucka och få mat? Det är banne mig mer komplicerat att beställa inne på restaurangen, med allt vad väntetider och osäkerhet över var man ska ställa sig för att vänta på maten heter.

Svaret är dumt; man lyckas köra cirkus 20 centimeter för långt ut från en bekväm överräckning av monetära medel i lucka 1, vilket skapar en oerhört tråkig situation för båda parterna av transaktionen. Jag tvingas ta av mig säkerhetsbältet för att sträcka över en hundralapp, och då har jag dragit det lättaste strået, i och med att McDonaldsinkarnationen måste räcka mig mynt i retur (TVÅ HÄNDER) och är begränsad av luckans placering, mer än vad jag är begränsad av bilen.

Jag skakar för övrigt hand på detta sätt. Oerhört sensuellt och oerhört otäckt.

Naturligtvis insåg jag misstaget tidigt och försökte kläcka ur mig något räddande skämt i stil med "Jahopp, det var inget dåligt distansförhållande" (helt seriöst, 'distansförhållande' nämndes), men kassörskan hörde inte vad jag sa och bad mig upprepa det, vilket jag efter några millisekunders eftertanke inte kunde hitta något bra skäl för att göra, så hon fick nöja sig med ett pinsamt "Uh...nej, det var inget", som om situationen inte var risig nog.
I hennes huvud hade jag redan blivit dödskallemärkt som en galning, och jag mumlade något tyst för mig själv för att ytterligare spä på idiotin. Därefter höjde jag volymen på whatever distade gitarrer som spelade i bakgrunden av min vardag i hopp om att glömma händelsen och försvinna till nästa lucka...

...där hon naturligtvis dyker upp igen. Sänka volymen, ta emot maten, le som en idiot och lämna platsen för att aldrig mer återvända. Fan.

Tidsfördriv i socialt utsatta situationer

Dagens gråtrunk är: vad människor gör när de sitter på bussen, väntar på något eller befinner sig i någon annan typ av ensam situation och det inte finns särskilt mycket att göra.

Bilden har ingenting med någonting att göra. Sökte på "Ensamhet" för att kunna illustrera situationen, och fick fram Ray Adams - nu inte längre ensam, utan i maskopi med Daniel Adams-Ray. Eller så har Ray Adams byggt en teleporteringsmaskin och varit i den samtidigt som sin vän Daniel = Daniel Adams-Ray. Som filmen Flugan, alltså.

Konkret finns det tre alternativ:


#1 - Att titta runt
Det går ju självklart att försöka fästa sin blick på något rimligt för att försöka driva tiden. Problemet är att det finns få rimliga saker att faktiskt fästa blicken på. Ponera att du sitter i en buss, välfylld med människor. Det finns här tre höjdnivåer som kan stirras på; golv - som bara är konstigt och deprimerande, mitten (den sociala zonen) - där människor oftast inte uppskattar att bli stirrade på, samt tak - som vittnar om psykiska besvär. Knas.

Om det endast finnes två passagerare inleds en duell av "Arga leken", där förloraren måste lämna bussen. Skammen.

#2 - Mobiltelefonen
Varför inte ta detta tillfälle i akt och kolla vad som hände i ditt liv för ett halvår sedan, eller slänga iväg en bunt SMS så att det kan se ut som att du är eftersökt, när de svarar dig (om de svarar dig)? Kanske finns det några häftiga inställningar som går att pilla med, vem vet? Huvudsaken är att du är 100% fokuserad på din mobiltelefon, för då tänker alla andra som desperat stirrar runt "Shit, den där personen har pondus, och stirrar inte runt som alla andra idioter. Jag borde ju fan också ta upp MIN mobil!".
Häromdagen satt jag på en stadsbuss där SAMTLIGA människor arbetade med sina mobiltelefoner.
Vad gjorde man egentligen innan det fanns en sådan kvick räddning i fickan?

"Man ser betydligt yngre och hippare ut med en mobiltelefon i handen" säger Liselott, 49.

#3 - Samtala med okända personer
Nej. Det går bara inte. Ingen pratar med någon de inte känner om de inte är gravt psyksjuka, påtagligt gamla eller tillräckligt berusade. Riksnormen ligger någonstans vid  3,69 stora starköl. Tänk på det!

"Ja vädret har ju varit väldigt omväxlande på sistone". Just say no!

Slutsats: man måste konstant vara två personer som vakar över varandra.
Eller så åker man inte buss.

Helt seriöst

Dagens gråtrunk är:

Earth Hour, eller 'Hur man slipper ta ansvar för att man lever slösaktigt'

Dagens gråtrunk är: eventet 'Earth Hour', vars poäng är att alla ska släcka all elektronik under en timme den 26:e mars.

Säga vad man vill om hur destruktiv mänsklighetens energiförsörjning har varit och är, men Earth Hour är en osedvanligt dum idé på så många plan.

VI GÖR SKILLNAD! Iallafall säger vår masspsykos det.

Det självklara, som de flesta är överens om, är att det gör absolut noll skillnad, rent miljömässigt.
När man släcker en lampa så innebär inte detta att det eldas mindre kol i kolkraftverket, eller att reaktorn i kärnkraftverket saktar ner, nej nej, det innebär bara att elen inte används till något. Krasst sett så är det på logisk nivå mer slösaktigt att släcka allt under Earth Hour än att hålla igång det som vanligt.

Vid Earth Hour 1986 valde sovjetiska myndigheter att under en timme stänga av säkerhetssystemet i Tjernobyl. Kul.

De glada och hurtiga opportunistmiljömänniskorna utbrister då direkt "MEN DET ÄR SYMBOLISKT, DIN JÄVLA KLIMATFÖRNEKARE, VI FATTAR ATT DET INTE GÖR SKILLNAD, MEN DU E FAN DUM I HÖVVET!?!?!?!"
Symbolik för vad? Att vi har kommit så långt i I-världen att vi kan 'göra en insats' för miljön under en timme, en dag, på ett år? Hur många slår inte på lampjävlarna sekunderna efter att timmen har gått och går där med sina nöjda leenden och tänker "Oh ja, nu har jag gjort något - jag har gjort en skillnad!" och sedan magstarkt kritiserar de grannar som hade lamporna igång under denna heliga timme? Dessa rötägg kommer inte förändra ett piss med sin livsstil, utan se det som en stor framgång att de 'deltog' i Earth Hour, och kunna använda det som ett valid argument om de skulle råka hamna i någon miljödiskussion.

Ta inte mitt ord för det, se bara vad gräddan har att säga på Facebooks Earth Hour-event.
Det finns först och främst människor som bara är dumma i huvudet:

Här faller allt vad symboliska handlingar heter, om kretinerna inte ens klarar av tankegången att man faktiskt KAN spara energi alla andra dagar också, bara att det inte är lika fake-creddigt och skoj.

Vi hittar även några få som faktiskt orkar kritisera konceptet;

 och då får det standardiserade svaret:

 Hur fan tre personer kan tycka att random dude argumenterar bra när han i princip svarar på frågan "Varför?" med "DÄRFÖR!" och en sur min, övergår mitt förnuft. Hundra extra BS-poäng får personen i fråga också, eftersom han lyckades klämma in 'respekt' på nåt underligt sätt.

Tack och lov finns det iallafall EN själ som vet var skåpet ska stå;

Bo har shit to do, miljön får snällt vänta - så är bestämt.

Kim Jong-Il. Billigt, jag vet.

Dagens gråtrunk är: den store ledaren, Kim Jong-Il. Jag är fullt medveten om att alla är fullt medvetna om hur crazy bananas Kimmyboi är, men man missar ju 50% av hur episkt han tar i;

#1. Många författare kan anses vara produktiva, men ingen författare kommer i närheten av Kim. Under hans universitetstid sket han helt i att dra ut på nation för att kröka satan, och valde istället att författa inte mindre än 1500 (ettusenfemhundra) böcker. Antagligen om hur det nordkoreanska folket skulle laga mat utan några som helst matingredienser, typ soppa på eget blod.

Stephen King, den fjollan, har bara skrivit 39 romaner under eget namn = kapitalism funkar inte.

#2. Under the good old days i Europa, när kungarna styrde länder med goda järnhandskar, fanns det en viss oro att folket skulle misstolka godheten i järnhandsken kring folkets strupe och försöka förgifta kungen. Istället för att lösa eventuella frågor om snedfördelad inkomst och vad som uppgavs vara 'klyftor', skakade man fram random person som skulle smaka på kungens mat och om det kom till kritan, avlida för att kungen inte skulle behöva göra det.

Kim stannar inte på den där låga nivån av paranoia, utan drar upp det till paranoia on crack ON CRACK. Varenda riskorn som Den Store Ledaren ska sätta i sig, MÅSTE inspekteras, och det var såhär man samtidigt löste den risiga (no pun intended) arbetslöshetssituationen.

Det är inte barnarbete om de ser söta ut när de dör.

#3. I en intervju 2007 droppade Kim följande tunga mening: "I'm an Internet expert too".
George Bush hade ju den fula ovanan att säga saker som "The Internets" och "The Google", men man fattade ändå att någon i hans administration säkert kunde surfa runt på nätet och berätta för Bushman vad som hände på webben, in terms of dåliga approval ratings och soft porr. Inte softporr.


Detta är Nordkoreas officiella hemsida: http://www.korea-dpr.com/
Case closed.

"Hallå, jag ska visa det feeetaste Youtube-klippet, killar"

#4. Nordkoreas nyhetsbyrå, Sanningsministeriet, har upprepade gånger gått ut med att Kim är en hejjare på allt som har med film att göra. Han kan allt om alla filmer och han vet dessutom hur man gör en bra film. Någon gång under sitt händelserika liv beslutade Kim sig för att han behövde 'hyra in' extern kompetens, så han kidnappade några japaner som faktiskt kunde göra film, och skapade en sämre version av den redan dåliga original-Godzilla. Vi kan bara hoppas att någon avrättades för fi...vi kan nog anta att någon avrättades för filmen.

Den är alltså dålig. Den är inte ens The Room-dålig så att man ändå kan titta och skratta. Bara dålig. Så jävla dålig.

#5. Vid det här laget tänker du "Ja, jo, han är ju jävligt urflippad, men allt det där är ju ändå nånstans bara bisarra grejer, det kan ju inte balla ur mer?".

Kim Jong-Il påstås kunna kontrollera vädret, beroende på vilket humör han är på. Sug på den karamellen.

Just den här dagen var Kim ledsen, så 200 personer dog i översvämningar. Det är bättre än när Kim är arg iallafall.