Dagens gråtrunk är: vad de 'vettigaste' deltagarna i 1999 års Robinson (då Expedition: Robinson) valde att ta med sig till ön Cadlao. Tiden går så HIMLA fort, och för 12 år sedan hade vi inte samma stolpskott i reality-tv som vi har idag, så njut av gräddan som är gemene man:
Deniz Özen - Kama sutra – Indisk bok med 6 000 ställningar.”Om jag gör 300 ställningar om dagen så hinner jag igenom hela boken. Vi får se om jag hittar någon att öva med.”
Det här är nog det sämsta att droppa när man precis har träffat övriga deltagare, för inget säger våldtäktsman som att nästan säga att man är våldtäktsman.
Maskinen hade 1999 inte hunnit göra våldtäkter under ecstasyrus till något hippt
Susanna Wahlberg - Fotboll.”Vill ingen spela så skall jag tvinga dom.”
Schysst teambildning tänkte Susanna bjuda på, med tvångsaktiviteter a la Expedition: Gulag
Jag ser ett fotbollsmål! Eller bara någon anordning för att avrätta människor.
Robert Andersson - En påse med öl.”Väldigt bra att ha som hårdvaluta.” Robinson-Robban borde ju annars motiverat ölen med "en halvokej fylla ska man väl fan ändå få ha".
Tack Robban, för att du gav ordet "urkukad" ett ansikte
Sen kan man ju ifrågasätta vem som vill handla mot valutan öl på en öde ö, men då har man inte träffat:
Franz Schnabel - Pipa med tobak.”Jag skulle velat ha med mig en flaska vin också.”
För det första, Schnabel? Vafan? För det andra, varför motiverar han att det är pipa+tobak som får följa med genom att påpeka fler saker han skulle vilja ha med? Franz och Robban borde ju instinktivt bildat ett eget 'Lasternas Lag' och bara fuckat ur.
Detta är Franz Schnabel. Jag skämtar inte.
Ulrika Klintell - En bibel.”Jag är troende och vill sprida det positiva budskapet.”
Ulrikiz har missat faktumet att världen redan har blivit besökt av vita missionärer som ville sprida 'det positiva budskapet' genom att exploatera 'undermänniskorna'.
Nu kan man ju inte sabba på samma sätt, men med hjälp av boken har man fortfarande makt att döma andra människor enligt förlegade samhällens sedvänjor. YAY!
Man kan också gå med i SS under nazitiden, samt utnyttja pojkar sexuellt. SÅKLART!
Detta är alltså ett spel till Atari, som är tämligen enkelt upplagt.
Du spelar General Custer, som är naken och har en tämligen stor erektion.
Du ska ta dig till andra sidan skärmen utan att bli träffad av pilar.
Väl där ska du våldta en indiankvinna.
???
Det sjukaste är ju att detta verkligen var marknadsfört som ett Erotica-game, vilket tyder på att människor verkligen har blivit upphetsade av det här spelet. Uuuuuuuh...
Dagens gråtrunk är: undergroundklipp från YouTube, men inte den där typen av underground som är cool och senare slår igenom för att bli helt okej känd och tjäna annonspengar, utan mer...dålig underground, sånt som kanske inte borde lagts upp från första början.
Reklamfilm för Umeå?
Bästa linen: "min livsstil kostar och nog vet jag om det, för baksmällan kommer som ett brev på posten"
Här är ett exempel på en modern kontaktannons. Istället för en lapp wherever, som ingen bryr sig om, blev det video på Internet, som ingen bryr sig om.
Beskrivningen till klippet är: "omg vem är han?!?!? asså jag och mikkis såg han på busshållsplatsen så går hon fram och kramar han (som ni ser på bilden) och sen glömde vi ta ahns nummer och han va så sjuuuuukt söt & vi kan inte hitta honom XD snälla den som vet vem han är skriv skriv skriv!"
Läs upp den där meningen och ta tiden på dig själv. Spela sen upp klippet. Njut av dissonansen.
Okej okej, man kan ha oerhört intima förhållanden till djur (se bara den eminenta filmen Svinet), men två minuter och femtiotre sekunder av pianospel till hästbilder är keffat.
Det riktigt tråkiga är att det finns ungefär en miljard likadana klipp med stördare och stördare hästnamn och att alla har samma piano i bakgrunden.
"VI MÅSTE FILMA OSS FÖR VI ÄR SÅ JÄVLA BALLA" lät det säkert i Åsas/Heddas/Victorias/Emmas alkoholpåverkade huvud. För de allra flesta skulle filmklippet skapas sekunderna efter detta och dagen efter raderas, eftersom det är helt poänglöst och egentligen bara visar hur hjärnceller tynar bort med alkohol, men tjejjorna här ville verkligen visa hur hårt de festar. Vilket inte är särskilt hårt.
Dagen gråtrunk är: tomgångskörning.
All körkortslitteratur manar till oerhörd försiktighet när det kommer till tomgångskörning, och vissa av böckerna går till och med så långt att de säger att tomgångskörning över en minut är förbjudet i hela landet.
Snart ska vi väl börja sätta ut skyltar med "Blunda inte när du kör!"
Varför måste man påpeka att det är minuten som gäller, om det redan är sedvänja?
De flesta njuter inte av att köra på tomgång, så om någon nu gör det i ett antal minuter så är det väl antagligen för det väntas på någon, och skadar det verkligen samhället såpass mycket att det är ekonomiskt och ekologiskt försvarbart att smälla upp upplysningsskyltar i varenda ort med självrespekt?
Vafan, har någon någonsin blivit tagen för att ha kört på tomgång i två minuter? Fem minuter? Tjugo minuter?
Det här måste ju vara en av de mest tandlösa bestämmelserna i mannaminne, som bara är skapt under något av 80-talets miljörus i brist på bättre grejer att driva igenom.
Med en evighetsbil får man köra tomgång oändligt länge. Samt åka i bussfilen.
Dagens gråtrunk är: ett axplock av viktiga händelser som idag finnes på Aftonbladet, Sveriges största nättidning, med kanske VÄRLDENS bästa journalister.
1. Nätshop hade hora till salu – inte kul
Det sköna är att Aftonbladet verkligen betonar att det INTE är kul, utan en seriöst skakande nyhet.
Journalisten väljer att ytterligare scoopa sin väg mot Pulitzerpriset genom följande frågeställning, riktad mot OnOffs presskontakt:
"Du tycker inte detta är så kul, va?"
och får det ärliga svaret "Nej."
"Självklart har du 3 veckors öppet köp!"
2. "Hon hängdes ut som fejk-döv av moderat"
Artikeln, som är på tok för lång för en meningslös händelse som denna, berättar om en döv miljöpartist som hade ringt med sin mobil, trots att hon var döv. Tydligen hade någon kvicktänkt moderat observerat detta och inom loppet av minuter gjort som alla andra vettiga människor gör, postat en nedlåtande kommentar på Fejjan:
"Såg just vår nyvalda fullmäktigeledamot från Miljöpartiet, som har teckentolkning på sammanträdena på grund av hörselskada, tämligen obehindrat tala i mobiltelefon i mataffären..."
Det här var träff nr 2 på Google med sökordet "deaf". Kunde lika gärna ha varit "hentai animated scream sex"
Detta var ju gott och väl material till en helsidesartikel med högern som antagonister, tyckte Aftonbladet, och miljöpartisten fick sista ordet:
"Om Paul Lindquist vill ifrågasätta min hörsel kan han väl be om min hörselkurva, säger Anna Stenson"
På vanlig svenska blir detta uttalande: "JA MEN KOM DÅ!".
Skönt att det finns dagisbråk även i maktens korridorer.
3. Alphonse – världens friskaste man?
Inget värmer själen på samma sätt som en artikel om någon som är frisk gör. Det handlar alldeles för många gånger om hur många som har dött i krig och sjukdomar så det är bra att vi någon gång får se ett mirakel.
Däremot är Aftonbladet lite för entusiastiska när de droppar
"Alphonse Detollo, 62, är ett medicinskt mirakel – han kan inte bli sjuk"
Då tror man ju ändå att Aftonbladet måste arbeta med någon slags empiri, att Alphonse har testats av vetenskapsmän och doktorer, men då tror man fel
"Den 62–åriga läraren från New Jersey hävdar att han inte har varit sjuk på över 40 år."
Ah.
Lika troligt som att No Alieno kommer att bli en framgångsrik mäklare en vacker dag
"GIVMILD I stället för att köra den döda hjorten till tippen valde Eminem att skänka bort den – till en fattig familj."
Uh...vafan?
"...anlitade han arbetare för att ta ner och frakta bort hjorten."
Så...vad GJORDE han själv?
"Processa köttet och ge det till en behövande familj, löd ordern."
Okej. Vilken medmänniska.
Nästa vecka bjuder Eminem uteliggare på hotdogs, som hans crew har hittat på gatan
5. Skräckexemplen - så blir du inte uppgraderad på flyget
Skräck? Aftonbladet får det att låta som att förstaklass är normen att flyga i.
Märk väl att den här artikeln låg relativt högt upp när det samtidigt sker ett terroristattentat på Moskvas största flygplats; utmärkt prioritering eller slump?
Förr som nu; lita alltid på Aftonbladets nyhetsvärde
Dagens gråtrunk är: Leila K, som 1996 var the shit inom svensk musik.
Med en hård stil, electro-techno-beats och en nästan grunge:ig vrålröst låg Leila högt på listorna, bland annat med hiten "Electric"
Idag så är en kändisurkukning synonymt med typ att Kleerup snortar en eller två miljoner kokain, att Plura blir tagen med drugs eller att någon dissar Björn Ranelid, men 15 år tillbaka i tiden började Leila K en resa mot att sätta ribban fördjävla högt när det gäller att fagga upp. Låt oss spola tillbaka det pissiga kassettband som är 90-talet:
Leila K hade i början av 90-talet blivit upptäckt av Sveriges dåvarande hetaste producentduo Rob'n'Raz, men sket fullständigt i relationen, när hon bangade en hel sommar av inplanerade spelningar tillsammans med Robert och Rasmus för att chilla på Ibiza och köra några gig själv.
Ibiza var på 90-talet fyllt med lättklädda tjejer, istället för rödlätta britter som det är nu
Hon kom hem, gjorde 'Electric' som tjänade rätt grova pengar och allt var bra. Sen, från ingenstans, började saker balla ur; Leila gjorde några låtar som inte alls blev framgångsrika, och av någon anledning (läs valfri dyr drog) sattes hon i personlig konkurs 1995.
I början av 1996 försöker Leila K göra en comebackturné som går käpprätt åt helvete, dels på grund av att efterfrågan låg runt nollan, men faktumet att Leila kom kraftfullt påverkad till varenda spelning kan också ha spelat in.
Man kunde inte komma undan med att vara Amy Winehouse på 90-talet. Det kallades 'att vara narkoman'.
Samma år lyckas Leila K tappa bort originalinspelningarna till hennes nya album, som KANSKE skulle kunna ha räddat henne, men skivbolaget valde bort fyllehistorian om att "albumet var så jävla bra men råka ba' liksom tappa det" och avbröt alla samarbeten med skuggan av den forna superstjärnan.
Sen avlöser knasiga händelser varandra; hon blir tagen för snatteri, blir utslängd från Grammisgalan och blir gripen av finsk polis för misshandel. Långsamt försvinner Leila K bort från kategorin 'kändis som knasar' till 'vanlig brottsling' och 2003 uppmärksammade Expressen att Leila K nu bodde på gatan och stal mat samt kläder för att överleva.
En bild säger oftast mer än tusen ord, men den här bilden vill bara säga: "Det går sådär nu".
2004 hamnar Leila K i fängelse på grund av misshandel, men droppar då: "Jag är oskyldigt dömd. När jag kommer ut härifrån ska jag få upprättelse."
Här någonstans börjar man tänka "ja, jo, men hon är iallafall inte helt crazy", men då kommer följdkommentaren: "Jag har varit som en jävla kokospalm. Jag har varit en prydnad, jag vill bort från den skiten"
Kokospalm? Prydnad? Har Leila K helt missat att hon inte har levt något glammigt liv sedan 1996, utan har pendlat mellan att sållas till kriminella eller mentalstörda. Kanske båda.
"I'm going to be on television!" Psykos kan drabba alla, men mest de som tar mycket droger och säger att de är kokospalmer.
2007 verkade dock saker ordna upp sig, hon gjorde en spontan "comeback" genom att uppträda med två gamla låtar, och människor tyckte ändå det var helt okej. Karman var på hennes sida, flowet var tillbaka, allt skulle bli precis som det skulle ha varit!
En vecka senare blev hon påkörd och lindrigt skadad.
"Jag älskar hennes musik och blev jätteglad när jag läste på nätet om hennes comeback. Jag hoppas att hon klarar sig, det har hon gjort tidigare, säger ett annat vittne till olyckan."
Dagens gråtrunk är: på tips från Marco; det faktum att människor på ett seriöst sätt försöker bygga upp sitt självförtroende/få respekt genom att antyda eller påpeka att de har tagit den profilbild som deras vänner har på Facebook.
Frågan är VARFÖR någon väljer att droppa detta?
Vilken tankegång är det som motiverar beslutet att slänga iväg en både onödig, och nästan lite nedlåtande kommentar om att det INTE är personen på bilden som har tagit bilden, utan dennes vän?
Bilderna är ju för det mesta inga märkvärdiga sådana, utan bara vanliga profilbilder, så det finns liksom ingen konstnärlig vinkel på det hela heller.
Jag vill inte säga att dessa människor är narcissistiska psykopater, jag vill bara antyda det
Får dessa människor då någon respons eller respekt tack vare sina bold moves att avslöja sig själva som fotografer?
Svar: Nej.
Ingen bryr sig.
Om någon bryr sig så tänker de bara på hur idiotisk kommentaren var, och om det är personen på bilden så sker en snabb omröstning i huvudet om huruvida 'fotografen' verkligen kan klassas som vän, eller om det är slutpoke:at.
Överdrivet självgoda vänner må vara retarderade, men kan ju vara kul att leka med ändå
Slutsatsen är att du inte bör claima de bilder du själv har tagit på andra, som de senare lägger upp utan att säga att du har tagit bilden.
Naturligtvis finns det undantag om bilden är spektakulär/ger dig pengar/direkt är kopplad till din framgång MEN
om undantag inte är tillämpbart i situationen så ska du bara hålla käften och le. Annars hatar alla dig. Så är bestämt.
Dagens gråtrunk är: ett fantastiskt osmakligt skämt som jag råkade hitta på Flashback.
A young woman with no arms and no legs lie on a beach. A young handsome man walks by and she calls out to him.
- Mister, please help me. Since I have no arms or legs I have never been fucked.
The man walks over, looks at her with a warm smile, picks her up into his strong arms and with all his power he throws her into the water. Then he says
- Now, you're fucked.
Helvetet, nyligen uppgraderat från 2 till 3 stjärnor.
Klart Kleerup ska snorta en lina hit eller dit, jag menar, sedan den där fantastiska insatsen i Nyhetsmorgon borde killen, om något, ta MER droger för att bli piggare och fräschare.
Vad händer, Kleerup? 1:55
Två miljoner kronor är dock en rätt rejäl summa pengar, och grovt räknat motsvarar detta 2,5 kilo kokain.
Detta betyder i sin tur att den idag 11616 dagar gamla Kleerup skulle kunna ha fördelat kokainet jämnt över hela sitt liv fram tills idag, och då kunnat ta stadiga 0,215 gram om dagen, eller på fackspråk "två linor".
Arnold vet vad det handlar om
"Jag köpte sju gram kokain i veckan" droppar Kleerup, och då är det fair to assume att detta var den absoluta botten (toppen?) av hans kokskarriär.
Vänta nu här, Kleerup blev ju känd först 2007, vilket ger honom MAXIMALT 3 år av fame, gigs och cash.
Hej, jag vill bli backstory till Sökarna 3, eller skräckbild i VÅGA-materialet
3 år x 52 veckor blir 156 veckor
7 gram x 156 veckor blir 1092 gram
1092 gram x 1000 kr (Flashback säger snittpriser på mellan 500-800 kr/g men Stockholm har det alltid risigast) blir UNGEFÄR en miljon.
Två miljoner minus en miljon lämnar oss med en miljon kronor som Kleerup säger har gått till kokain, men omöjligen kan ha gjort detta, baserat på dagsfärsk efterforskning.
Eller så har Kleerup en MILJONSEDEL som han snortar med, case closed
Har Kleerup betalat 100% överpris för sitt dope?
Skattefuskar Kleerup bort en mille, genom att skriva upp värdet på sitt kokainbruk?
Trodde Kleerup att "KLEERUP har lagt EN MILJON KRONOR på KOKAIN" lät som en för fattig löpsedel?
Dagens gråtrunk är: en artikel, som behandlar ett vanligt förekommande fenomen i 2000-talets värld; zombies.
Sjukt nr 1) att det finns en zombiekurs.
Vem behöver fungerande kollektivtrafik när vi kan få zombiekurser för samma pengar?
Sjukt nr 2) att fokus ligger på de 'långsamma' zombierna. Fuck me twice and leave me hanging, långsamma zombier är ju lika lätta att undvika som spädbarn, det är ju de snabba och intelligenta som är svåra att besegra. Om man nu ändå ska ha en zombiekurs, kan man inte lära ut det som man faktiskt behöver lära sig?
Zombie, voodoo eller bara creepy dude i sockerrörsfält? Fly, vad han än vill.
Sjukt nr 3) är Herman Geijer, den kursansvariges åsikt om huruvida handeldvapen är ett effektivt försvarsmedel in case of zombieattack: "Jag tror inte att det är rätt väg"
Herman är en sån som tycker att vi ska försöka prata med zombies istället
Antingen har Herman en MacGyver-rädsla mot vapen, eller så har han bevittnat en attack first hand, och kan därför meddela huruvida det är en dum idé att skjuta på köttklumpar eller inte.
Även zombies ska behandlas med respekt, svärdduell eller låt dom va', verkar vara Hermans klang
Alla vet att emo bara är förstadiet till zombiefiering. Så är bestämt.
Dagens gråtrunk är: att vi har spenderat majoriteten av vår vakna tid under två dagar med att spela Nintendo 64.
Seriöst, Mario Kart blir inte roligare än den här banan, och då är rolighetsnivån maximerad till samma nivå av skoj som det är att kolla i kylen för att man har tråkigt.
Beroendeframkallande är de båda iallafall.
Om T9 verkligen lever upp till "text prediction" så verkar min framtid kunna bli en Posenerliknande historia, fast med mer beef mot staten än investerare. Det känns mer Robin Hood på det sättet.
Dagens gråtrunk är: en av tidernas sämsta replikväxlingar från en av tidernas sämsta filmer; Mortal Kombat - Annihilation
Den har allt:
*inverted punchline som mindfuckar den första talaren. Bara lyssna på fyndigheten!
*underligt minspel från moderns sida, som antagligen siktade på häftighet, men bara utstrålar psykbryt.
*konstpaus deluxe GÅNGER TVÅ. Det blir fulsnyggt symmetriskt när det hela börjar med
"mother KONSTPAUS you're alive" bara för att följas av "too bad you KONSTPAUS will die"
Jag vet, det finns en uppsjö med likvärdigt usla lines från filmer (hela The Room är en katastrofal sörja av dialog som inte borde lämnat Tommy Wiseaus huvud), men det kommer fler gråtrunk...
Dagens gråtrunk är: på tips från Simon, benrangelsmannen av Hans Holbein. Detta är en tolkning av dödsdansen, eller som spanjorerna säger; la danza de la muerte. Bilden är gjord under en tid när man ville påpeka hur fåfängan höll människorna i sitt grepp, och visa att döden kunde påverka alla, rika som fattiga, unga som gamla, genom budskapet "alla som inte dansar är inte liemän"
"Vem blir då påverkad mest i denna bild?", frågar du.
Naturligtvis killen i mitten. Jag menar, what's up med hans ansikte? Är det ett sammanträffande att en disneyfigur ser likadan ut?
Stackars Holbein fick sitt verk Disneyfierat och löjliggjort, för än idag är människor fåfänga och skiter fullkomligt i döden. Kanske för att Disney tog sig "konstnärliga friheter" i Ringaren i Notre Dame och lät alla leva lyckliga/glada istället för att som i romanen låta Esmeralda bli hängd samt Quasimodo svälta ihjäl i hennes grav.
Dagens gråtrunk är: en kommentar på denna video, en pianocover av Lil' Waynes "Lollipop".
'thecrazybunch9' blir alldeles till sig över harmonin i pianospelet och smäller iväg en riktig sanning:
"its so beautiful that u almost forget that the song is about suckin lil waynes dick"
Du har helt rätt, thecrazybunch9! Låten handlar ju faktiskt om att Lil' Wayne mår övergöttigt medan han blir avsugen av en snygg tjej, vilket gör denna mer rumsrena pianoversion till en på ett semi-omedvetet plan runkbar grej.
Dagens gråtrunk är: bilden som är infälld på svenska Wikipedias artikel om den klassiska GB-glassen Solero.
Frågorna som uppstår:
A) Är det här verkligen rätt bild för Solero? Jag ser att en glass är med, men det är varken en Solero eller ens en riktig glass, vilket för oss in på nästa fråga.
B) Vem har skapat den här bisarra statyn/konstinstallationen/skulpturen och VARFÖR? Det är ju någon slags barn som slickar på en glass, men skulpturen misslyckas ju med att förmedla andra känslor än skräck och oro. Den har dessutom en viss äckelerotisk framtoning som inte direkt bidrar till någon god stämning.
I metadatan för bilden framgår även titeln:
La Petite Géante (Royal de Luxe) Eskimo
Översättningen är typ "Den lilla jätten" och sen är Royal de Luxe Eskimo självförklarligt, men icke stannar det bisarra här. Man kan även klicka sig vidare till fotografens Flickr där någon vänligen påpekade "it's kind of creepy..."
varpå fotografen svarar med sann Tommy Wiseau-röst "How can you say that?"
och detta efterföljs av en ursäkt från personen som från början ifrågasatte varelsen "gosh sorry, i am not trying to offend you or anything, i just found that little girl doll thing to be kinda creepy looking. that's not necessarily a bad thing either. reminded me of those old spastic society collection boxes that you still see round sometimes."
Fotografen droppar då bomben "Don't worry I wasn't offended but having followed her around London for the last couple of days I've grown quite fond of her."
I någon slags psykotiskt tillstånd har alltså fotografen förföljt den otäcka låtsasflickan med glassen, och under denna tid utvecklat en slags kärlek till en uppenbart icke-levande jättestaty. DET är gråtrunkbart.
Det är underligt hur mycket man kan avsky en applikation som egentligen har ett så nobelt syfte, men varje gång jag ser ett Facebookalbum FYLLT med Hipstamaticbilder som är sådär lagom meningslöst konstnärliga (läs bild på maträtt som ser ut att ha tagits med en kamera från 1942 som sedan har doppats i syra) är det som om någon pissade mig rakt i själen. Kan vi inte bara njuta av bildkvallen som kamerorna a la 2000-tal ger oss och göra rimliga redigeringsarbeten i Photoshop om vi nu vill förändra bilderna?
