Butikfuckups

Dagens gråtrunk är: att välta saker i en affär.

Inlägget vänder sig inte till olycksfåglar såsom människor som handlar på fyllan eller tjurar som inte handlar porslin på Tradera.

Det är få gånger i livet man översköljs av samma oro, rädsla och skam som när man råkar välta varor i valfri butik man spatserar runt i. De där millisekunderna det tar att uppfatta hela situationen, när ryggsäcken, armen eller vilken utstickande del som helst råkar snudda vid ett föremål som tappar balansen och faller mot marken.

Till skillnad mot sitcoms och min fantasi så är det ytterst få situationer i livet där man faktiskt kan komma undan på EN bra replik i stil med "Did I do thaaat?"

Oron grundar sig först och främst på att få gillar att ta sönder saker. Något särskilt är det dock när man lyckas ta sönder något som någon annan äger.
Detta leder i sin tur till rädslan för att bli konfronterad och återbetalningsskyldig; en snabb blick mot butiksbiträdena skvallrar om att de är redo att skuldbelägga vältarn' som så många andra tappra konsumenter som tidigare har fallit i fällan.
Den slutliga skammen kommer som en konsekvens av att samtliga blickar i butiken har vänts mot situationen och man tvingas skämmas över att ha brutit mot den sociala normen där människor obviously INTE VÄLTER SAKER.

Inte ens med visslande och tittande upp i taket smälter man tillbaka in i massan. Genom att välta föremålet har man nu shunnats från samhället en kort stund och spenderar den tiden i social karantän.

Vad som irriterar mig mer än själva skadar-ett-föremål-sekvensen var en gång när jag välte en kruka (som inte skadades) och världen bjuder på en BONUS; random tant gör valet att skaka på huvudet när hon har sett vad jag har lyckats åstadkomma. Har hon aldrig gjort några misstag i sitt liv, aldrig vält något i en affär!? Som en god medborgare sa jag naturligtvis ingenting, plockade jag upp krukan, mötte tantens blick och nickade som att jag förstått hennes missnöje och gick sedan därifrån.

Hon såg iallafall ut att vara framgångsrik inom modeindustrin.

Vad kan man dra för slutsatser?
*Det suger att välta saker
*Tanter i butiker där det välts saker är antingen riktigt bra troll eller tunga haters

Mångfacetterade telefonmannen

Jag tycker personligen att jag har ett helt okej förhållande med personal på diverse ställen, det vill säga jag föredrar att hjälpa mig själv men jag har inga problem med att fråga någon om jag finner behov av det. Nu på sistone har jag dock börjat observera ett visst beteende när det kommer till att tala med människor per telefon.

Att prata med människor vid telefoner om telefoner har jag däremot inga problem med

Ponera att jag behöver veta om en affär tillhandahåller en produkt jag söker, då ringer jag ju naturligtvis affären i fråga.
Introducerar mig med förnamn och pratar så rent jag kan (med en nästan tillgjord röst, bara nästan), får svaret, tackar så mycket och sedan lägger jag på.
Någonstans långt nere i själen är jag nästan lättad över att situationen har passerat och jag är precis på väg att fortsätta med dagen då jag kommer på att jag exempelvis inte vet hur länge affären har öppet.
Uns av panik.
Ringer tillbaka till affären och någon på andra sidan svarar.
Några millisekunder passerar innan min hjärna sätter i verket den plan som filurats ut på ungefär lika lång tid.
Plötsligt hör jag mig prata antingen grovkornig skånska, stockholmska med extremt rullande R eller bara med ett mörkare tonfall.
Dialogen fortsätter tills jag får informationen jag söker och därefter avslutas samtalet.
Jag lägger ner telefonen och dagen fortsätter, men häromdagen reagerade till och med min automatiserade hjärna på att jag pratade kristianstadsdialekt med en försäkringsförsäljare.
Varför? Vad tjänar jag på detta? Vad är korrekt telefonröst?

Telefoten blev inte alls en lika stor succé som telefonen.

 Jag vill gärna ha en tanke, en känsla, av att det hela beror på att jag hellre vill kommunicera med människor i verkligheten - ansikte till ansikte, men jag tror snarare att jag bara är dålig på telefon. 2011 och jag är dålig på telefon. Suck.

Vardagsfail

Dagens gråtrunk är: när jag i mitt semi-förkylda tillstånd skulle vara lustig på bussen, men återigen fick indikationer från världen att jag är bättre off med att hålla käften.

Världen facepalmar mig. Det känns sådär.

Bakgrund:
Skånetrafiken bjöd istället för någorlunda bekväma tåg från Lund till Malmö, på en sardinasksproppad buss 169. Denna buss var verkligen sprängfylld, så till den grad att resan i sig kunde räknas som sommarens sista dag pga temperaturen och den kvava luften. Aaaanyhow, jag såg att en sittplats plötsligt friades upp (höjare) men en tjej hann snärja åt sig den, varpå jag droppade ett "bensinen är slut i Ken Rings 'Nu måste vi dra'"-aaah. 

0:16 för att hänga med i mitt resonemang

Tjejen frågar då lite på skämt om det är okej att hon tog platsen, och jag svarar "aaah, jaaa, ja okej, men det är lite mot min vilja", lite skratt = bra social interaktion med andra människor i yeslife. 

Här borde jag nöjt mig med att någon var halvrimlig i min vardag, och att jag var halvrimlig tillbaka men ack nej.

Var det gick fel:

När bussen senare äntrade Södervärn och jag skulle gå av var jag standard-desorienterad och koldioxiden under färdens gång hade satt min hjärna i vänteläge. Jag märker att tjejen som stal min plats går framför mig precis när jag går av bussen, och på någon vänster så jobbar mitt huvud fram att jag ska droppa en sista rolig kommentar för att avsluta mitt besök i den verkliga världen.

Bull bara att 

1) Hon var helt inne i sina egna tankar

2) Jag hade rosslig förkylningsröst

3) Det var en helt värdelös idé

Bildtext med något skämt om Picard i Star Trek. Och facepalm.

Resultat:

"Hrrrmrdu ärrsch skyldig mig för platsen" framkrystat som genom sandpapper och daxwax, säkerligen med något otäckt leende på mina läppar, jag vet inte, förtränger detaljerna.

Hon tittar snabbt över axeln på en randomdude som är lite för nära (tack vare folktrycket, for reals), och vänder sig igen, föser sig ur bussen snabbare och går snabbt iväg, bara för att kasta ett antal nervösa blickar bakåt.

Man vet att man lever i framtiden när memes funkar IRL

För övrigt känns det skönt att ha Internet igen. Då slipper jag förhoppningsvis sånt här, nu när jag återigen är skyddad och trygg i min Wikipedia-kokong.

När internet motverkar flow

Dagens gråtrunk är: när Internet väljer att visa sin flummigare sida för att hindra min snabba surfning på havet av information.

#1 - Security Check på Facebook när jag vill länka till YouTube

Hur Facebook tänkte att jag skulle få fram pi på ett snabbt sätt (Alt + 227 på numpad, men vafan) kommer jag aldrig att få reda på. Needless to say så fick jag inte länka det jag ville. Well played, Internet, well played.

#2 - Riktad reklam på YouTube

Det känns inte jättebra att jag får reklam för scientologi, särskilt inte när jag redan har arbetat mig genom en massa levlar av scientologi-insikt tack vare piratkopiering. Hur konstigt hade det inte varit om katolska kyrkan körde korstågsads i sidan av mina Family Guy-streaks? Är det någon som känner att pyramidspel är något som klingar väl när de ser denna annons och bara "JADIRRKLICKSKAFANVINNA@LIFE"?

#3 - "Du är jättebegåvad"-reklam

21% av Malmö har alltså problem med sin basala uppfattningsförmåga. Detta funkade som en passiv komplimang, då jag tror jag vet hur många ögon kvinnan på bilden har. VET DU?

Otäckt väder

Dagens gråtrunk är: solgrafiken som Aftonbladet väljer att använda sig av.

Exempel 1:

Exempel 2:

 

Exempel 3, också känd som psykos-solen:

 

Goooooo Aftonbladet!

Dåliga dörrar

Dagens gråtrunk är: de fem sämsta dörrtyperna, som förstör fart, humör och själar på löpande band.

#5 - Roterande dörr som går på tok för långsamt
Det må vara endast 10 sekunder av ditt liv som spenderas i en entréliknande glasbur, men diggedy damn vad de där sekunder känns pissiga. Allt du skulle göra skjuts upp med tio sekunder och plötsligt var det inte så himla kul att handla längre.

På bilden: överdrivet snurr i dörren är narkotikaklassat.

#4 - Automatisk butiksdörr som inte hinner öppnas när man har nått fram till dörren i normal gångtakt
Vilket då kräver att man stannar framför en automatisk dörr som håller på att öppnas, och detta ser töntigt stressat ut. Fail 2000-tal, fail.

#3 - Lätt dörr som man tar i alldeles för mycket i vid öppningstillfället
Dörren flyger upp, gärna med ett ordentligt ljud. Du själv häpnar över hur lätt dörren var, och ser därför förvånad ut. I helhet ger detta en aggressiv och dum framtoning - människor tycker sämre om dig.

#2 - Tung dörr som man tar i alldeles för lite i vid öppningstillfället
Dörren rör sig inte och det krävs ytterligare kraft för att öppna den. Du tvingas välja mellan att starta om öppningsrörelsen med ny kraft, eller att bara kasta in mer kraft i den misslyckade öppningen för att fortsätta. Båda valen ser fåniga ut. I helhet ger detta en klen och töntig framtoning - människor tycker sämre om dig.

#1 - Dörr som skall dras öppen men som man trycker på istället
Omvärlden skakar på huvudet, motgången är total, handikapp-poängen är through the roof.
MISÄR.

Danskarna skojar till det lite extra, genom att låta 'træk' betyda 'dra'. Kul.

Vibrerande pennor

Dagens gråtrunk är: vibrerande kulspetspennor.

Vem kom på det här och varför låta tanken genomföras?

"Jojo, klart en penna som fuckar upp texten blir skithäftig, barnen klarar ju säkerligen inte av att skriva pissdåligt av sig själva."

Notera att jag inte bjuder på ett fallos-skämt

Jag bjuder istället på en tripp in i 2000-talets möjligheter till dumheter, där vi undersöker hur hårt sexuellt anspelande denna vibrerande produkt kan tänkas vara.
Vårt verktyg?

Making kunskap i huvudet irrelevant since 1998

#1. Hungrig på första resultatsidan, hittar jag vägen in på eBay, där flertalet vibrerande skrivverktyg säljs. På en av dem kan man läsa en köparkommentar: "My 4yo has fun with this. It was a Christmas present for him. He loves that it vibrates.". Bjuder mig själv på ett "heh".
DOUBLE ENTENDRE

#2. Googlar vidare och råkar över en internetaffär som heter "Fun & Function", som överst på sidan proklamerar att denna affär är "Where special needs are cool". Fel.
I beskrivningen av 'Squiggle Wiggle Writer' ser jag att Squigglie, som jag nu väljer att kalla den, kan sammanfattas med att "It gives the user tactile stimulation and encourages appropriate grasp.". That's funny.
DOUBLE ENTENDRE

#3. Det sista testet, Google bildsökning, visade dock att jag hade fel för mig. Först på sidan 8 dök bilder på dildos upp, vilket ger en förhållandevis låg SGD-faktor ('Search Gets Dirty', när resultaten börjar floodas med länkar till snusksidor)
NEIN

Resultatet?
Jag har sommarlov.